cable

Fiber

Optisk fiber är en säkrare metod för att överföra data. Det blir emellertid oftast en högre startkostnad och högre månadsavgifter än DSL eftersom operatören måste betala stadsnätsägare en hög månadsavgift. Avtalstiden är oftast också längre än en kopparlösning med ADSL, SHDSL eller VDSL. Den stora fördelen är att investeringen lönar sig på lång sikt. Man kan få igenom enorma mängder data i en optisk fiber. I teorin är det möjligt med 192 x 2,5 Gbps, vilket innebär nästan en halv terrabit (Tbps) I praktiken är 2-100 Mbps möjligt med samma utrustning och upp till 1 Gbps med en mindre kostnad för nya moduler.

En optisk fiber är inte tjockare än ett hårstrå men kan trots det överföra en mycket stor mängd data. En enda fiber klarar av att hantera flera hundratusen telefonsamtal till skillnad mot en kopparledning som bara klarar omkring trettio. Med tanke på att en fiberkabel kan bestå av flera hundra fibrer blir nätets kapacitet i princip obegränsad. I jämförelse med den överföringskapacitet som fiberoptiska kablar kan erbjuda förbleknar alla andra alternativ. En enda optisk fiber, tunn som ett hårstrå, kan i dag överföra bortåt 3 200 miljarder bitar (3200 gigabit eller 3,2 terabit) per sekund, motsvarande mer än 50 miljoner vanliga modem eller mer än 5 miljoner ADSL-anslutningar. En fiberkabel innehåller vanligen ett knippe om cirka 100 stycken fibrer. Det ger, redan med dagens teknik, en i praktiken obegränsad kapacitet. Observera uttrycket ”med dagens teknik”. Det är nämligen inte fibern i sig som sätter gränserna för vilken kapacitet som uppnås, utan den utrustning som sitter i ändarna. När utrustningen utvecklas hänger kablarna med, så att säga. Optiska fibrer kan dessutom dras många mil innan signalen måste förstärkas. Är man ett företag som planerar på lång sikt är fibern nödvändig, även om det innebär en högre startkostnad, en högre månadsavgift och längre avtalstid.

Läs mer